Tisdagshockey, med den pikanta smaken av seriesegrare i Division 2 Södra. Smakar ganska gott faktiskt! I det stora hela, inget nytt under solen. Vi gör en härligt bra match, stabilt målvaktspel och nödvändiga leveranser av mål. Avsaknad; Publik för att skapa stämning, matchvärdar för att kunna genomföra matcherna! Och just det, gärna lite mer ljus…
Kämpaglöden satt kvar i väggarna, lagets kost bestående av taggtråd och jävlaranama med mjölk har gjort succe senaste dagarna. Malmö tryckte på onödigt myckt och drog ifrån i målprotokollet – sen satte vi fart och skapade den där otroligt onödiga spännande stämningen. 59 minuters spel, 1 minuts galenskap. Eriksdal och Bajen levererar som alltid! …
Lockpipan ifrån Zinkensdamm ljuder och det är otroligt lätt att fastna – en väl inövad promenad från Södra, förbi krogarna med bekanta ansikten, via den sköna ingången med lockande skylt – in till det nybygda Zinkentältet och den där väntan på att klockan ska bli matchstart. 4-1 Bajen, 1-0 till alla med glöggtermos.
En mycket liten medalj av is kan och bör delas ut till Sveriges hittils mest kalla ishall – Grattis! En islada mitt ute i ingenstans, med ingenting i närheten – perfekt plats för hockey för eremiter. Tack för någorlunda belysning, gott fika och knattarna som buade åt domaren – ofta!
Två nya ansikten i truppen redan ifrån start – flera bekanta – massor goda förutsättningar. Höstsolen värmde och lyste bitvis igenom dom sura molnen. Mössa på, upp med ISO, fokus fokus och se där – några målbilder!
Toppstrid, krig om poäng och tabellplats och en extremt fisig bortapublik som inte förstår sig på läktarkultur. Inget nytt där med andra ord. 27-27, snuva Guif på segern känns finfint.
Ett lite skrämmande lugn höll sig över södermalm innan match. Gullmars var på tok för lugnt. Inte riktigt matchstämning. Degerfors tystade publiken ungefär 4 sekunder vid sitt ledningsmål. Bajen ångade på och käkade upp allt motstånd och smiskade in viktiga bollar i mål. Det här var det Hammarby som jag diggar skarpt. Adelstam hade kunnat…